Plantera tulpaner

Blåa hav i all ära men det är någonting alldeles extra med blomsterhav. På våren blommar min egen trädgård i vitt, rosa, rött och svart. Jag har grävt ner ytterligare några lökar i rabatterna i höst, men inte så många.

För främst har jag planterat dem i kruka. Så gjorde jag även förra året. Men krukorna stod ute och lökarna ruttnade förmodligen. Så i år ska jag låta dem stå inne, i mitt lilla trädgårdshus. Jag har fyllt ett tiotal krukor med tulpaner i röda och rosa nyanser. Och så har jag planterat massor av kungsängsliljor i krukor.

Så får du en blommande vårkruka:

Välj en kruka som tål ett par minusgrader.
Lägg lecakulor i botten av krukan, för dräneringen skull.
Plantera lökarna tätt, men inte så tätt att de rör vid varandra.
Täck lökarna med 8-10 centimeter jord
Vattna lite. Bara så att lökarna får ordentlig kontakt med jorden.
Förvara krukan svalt under vintern, skydda den från rejäl frost och stora regnmängder.
Ta fram din kruka i vår och driv lökarna i blom i ett uterum eller ett växthus
Placera krukan utomhus när knopparna har kommit upp.

I dag är jag ledig så i dag ska jag gräva ner de sista lökarna i en stor svart hink/balja som jag fyndat i ett byggvaruhus. Här gräver jag ner tulpanerna 'Purissima' och 'Salmon impression' tillsammans med narcisserna 'Minnow' och 'Thalia'. De kommer att bjuda på bedårande blomning i april.

Kronan på verket

När jag var på Keukenhof utanför Amsterdam i våras gjorde jag en ny upptäckt - kejsarkronan.
Visst är den fantastisk. Som kronan på verket och som dessutom ger rejält med höjd till rabatten.

Kejsarkronor ska planeras djupt, 20-30 cm, i varmt, soligt och vindskyddat läge. Den vill ha väldränerad jord så för att leda bort eventuell vinterfukt från löken så kan man lägga ett lager med sand runt den vid planteringen.

I den här skogsbacken växer den tillsammans med blåa sippor, hjorttunga (som är en ormbunksväxt), vårliljor 'Alberto castello' och mängder av narcisser 'Wave'.

Vildvinet står i brand

Det är någonting alldeles särskilt med vildvinet 

när det ändrar färg.

Jag blir alldeles varm inombords 

varje gång den står i brand.

De vita skyarna av snötörel består.

De är ju så fina i sina krukor att jag inte har hjärta att ta bort dem.

Nu tar vi helg hörrni.

Fin sådan till er!!

Farväl till sommaren

Sommaren tar sina sista andetag i min trädgård.

Jag byter ut innehållet i krukorna och planteringslådorna. 

Släcker sommarljuset.

Eller stoppar rättare sagt ner det i en säck

och tänker att när de slocknar

är de redan långt härifrån.

Fegt kanske.

Jag klipper av sommaren och sätter den i en vas, 

innan jag gräver upp ett par av min verbenor ur krukorna.

Sedan längtar jag en smula efter våren.

I krukorna planterar jag ljung, skimmia och plättar i luften.

 

Den stora planteringslådan på framsidan 

fyller jag med grön ljung och silvergirland.

Den röda alunroten får sitta kvar.

Det är inte farligt att längta.

Det skaver på insidan.

Men det är inte farligt.

Solhattar och jättetåtel

Det är någonting alldeles särskilt med vattendroppar som kysser en tåtel.

Med höstdimma i  lång vit skir kjol, som dansar runt solhattar.

 

Drömparken i Enköping är som allra vackrast på hösten.

Parken är skapad av holländaren och trädgårdsarkitekten Piet Oudolf
och har anlagts i tre etapper. 

Den första delen stod färdig 1996 och den sista 2014. 

Drömparken är gigantisk. Det här är bara en liten del av den.

Men det är min favoritdel.

Här växer solhatten 'Magnus' tillsammans med kärleksört och jättetåtel. 

Här skymtar också blodormrot och silvermartorn (översta bilden)

Det här är verkligen en rabatt att inspireras av.

Och om just rosa solhattar inte får hjärtat att slå

så kan man alltid byta ut dem mot vita.

Det skulle funka också.

Sängar i växthuset

När jag skulle skriva min första bok Drömmen om en vit trädgård reste jag runt i England, Sverige och Danmark. Jag hälsade bland annat på hos Rikke Larsen som då drev Honning og Flora i den gamla trädgårdsmästarbostaden på Egholm slott. 
Den fantastiska trädgården var också en del av butiken.

Vem är det som har sagt att man bara måste odla i ett växthus?
Rikke Larsen hade sängar i sitt, de allra vackraste järnsängarna med ljuvliga madrasser av tjockt vävt tyg. Och här blommade Kronprinsessan Mary i den ena fotänden.

Det fina växthuset, som är byggt av gamla fönster, hade Rikke fått av en snäll granne. Vid den ena knuten växte ytterligare en ros.

Och i ett hörn av växthuset fanns ett bord, redo för allt roligt pyssel som hör trädgården till.
I dag har Rikke Larsen sålt sin butik och ägnar sig numera åt att att skriva böcker och artiklar och att dekorera hem. 

  
Om du är intresserad av boken Drömmen om en vit trädgård så kan höra av dig på carina.bergius@yahoo.se 
Boken kostar 169 kronor. Då ingår porto.

Trädgårdsbesök

Jag har aldrig tagit emot besökare i min trädgård tidigare. Men när Ladies Circle ringde och frågade om de fick komma och titta så hörde jag mig själv säga att "det är klart att ni får".
Så i går kväll var det fullt av härliga, nyfikna, trevliga tjejer i min trädgård.
Oj så roligt det var!
Jag berättade om min trädgård och mina böcker och delade med mig av lite trädgårdstips i en salig blandning. Och så sålde jag en hel del böcker.

 Ja, det blev en riktig fin kväll.

Dina drömmars gröna trädgård

Jag har fött två barn och skrivit lika många trädgårdsböcker.
Det går naturligtvis inte att jämföra på något sätt.
Men båda två innebär väntan och längtan.
Och det är någonting väldigt speciellt med att hålla dem i sin famn första gången.
Först skrev jag en bok om vita trädgårdar Drömmen om en vit trädgård. Den gavs ut av Semic förlag 2011. När jag skulle skriva en uppföljare två år senare valde jag bort alla blommorna. 2013 kom min bok Dina drömmars gröna trädgård.
Underbart är många gånger kort i trädgården. Det blir ofta betydligt längre om man väljer att fokusera på det gröna.
Så jag och fotografen Amelie von Essen for runt i Sverige. Till gröna sköna trädgårdar. I boken får ni bland annat följa med till Marjut Sjölins tidigare trädgård. (bilden ovan)

 

Här får ni också följa med hem till Catarina Persson. 

Det finns nog ingen plats på jorden där bergeniabladen är vackrare än just här.

Catarina har också en jättefin sida på Facebook som heter Trädgårdfröjd, 

där kan man följa hennes trädgårdsäventyr.

En annan grön pärla är Titti Perssons trädgård.

  

I den här trädgården finns bland annat ett 70-tal buxbomsklot och mängder av funkia i olika nyanser.
Annat var det på 70-talet då Titti Persson plockade växter i handelsträdgården likt ett barn som fyller en smakrik godispåse.
Boken Dina drömmar gröna trädgård finns fortfarande ute i handeln. Du kan också köpa den här.

Svag för höstanemoner

Det är få trädgårdsupplevelser som slår 

dansen med höstanemonerna i varm septembersol.

Jag är så otroligt svag för dessa att knäna viker sig. 

 Jag vill borra ner huvudet i dem.

Och när ingen ser på, så gör jag det.

Höstanemoner gör liksom att sommarblomningen aldrig tar slut 

Ofta blommar de ända tills allt annat i trädgården står i brand.

Kastar sig sist över relingen på det sjunkande skeppet.

Som nyplanterade behöver höstanemonerna tid.

Därför kan det dröja några år innan den blommar ordentligt. 

Och eftersom det kan vara tufft för höstanemonen 

att hinna etablera sig innan kylan kommer, 

så är plantering på våren att rekommendera.

Men vem kan bry sig om alla rekommendationer i världen?

I min trädgård är det jag som för.

Eller styr.

Bilen till handelsträdgården,

och köper fem vita höstanemoner till.

I mitt lilla trädgårdshus

Det står ett litet hus i min trädgård. 

Ett ganska namnlöst sådant. 

Det är lite för fint för att kalla för bod.

Det är för kallt för att kalla orangeri.

Och det är för lite glas i det för att kalla det för växthus.

Men det är mitt lilla kryp-in.

Där jag har plats för alla krukor, 

alla loppisfynd jag släpar hem 

Allt glas jag samlar på.

Och här har jag min samling av doftpelargoner.

I alla fall ett tag till. Sedan får de flytta in i uterummet.

Doftpelargoner odlas främst för bladens skull.

För att de doftar när man rör vid dem.
Och för att de är väldigt vackra att titta på. 

Det här är min favorit som doftar pepparmint.

Bladen är alldeles mjuka och lena.

På pelargonhyllan står också två vildpelargoner.

Och en bonsaipelargon som skulle behöva beskäras.

Höstanemoner

Det känns som om jag gått i min röda gummistövlar och ett par jordiga jeans hela helgen.
Men riktigt så är det inte.
Jag har både druckit bubbel med några tjejkompisar och gått i klänning på middag hos kompisar.
Men däremellan har livet gått i blommigt.

Jag har grävt ner en ny rosa höstanemon, tagit tillvara frösådda mörkt rosa stjärnflockor, grävt upp en stor klöver, flyttat om några funkior, liksom regnbågsbräken.
Strukturerat upp. Lugnat ner lite.
Det här kommer att bli bättre.

Ett bord av lammöron

 "Vart ska ni åka med det där bordet", undrade jag och blickade ut genom köksfönstret och ner på släpkärran.
"Det är ett gammalt kontorsbord. Det ska till soptippen", konstaterade min sambo.
"Inte nu längre", sa jag och gick ut och räddade det från att strimlas till flis.

Sedan plockade jag lammöron i min trädgård och började limma. Det är viktigt att hela baksidan av bladet är täckt med lim annars viker de sig i kanterna när de torkar.
För att ytan skulle bli slätare klippte jag av skaftet på varje blad.
Tusen blad och fyra limstift senare var det klart. 
Nu ska jag bara hitta något snyggt tyg att klä in bordsbenet med.

Med de där grågröna ludna bladen kan man göra de mest fantastiska sakerna.
Kolla in det här. Hos blomsterkonstnären Tage Andersen på Gunillaberg finns ett jätteägg som är täckt med lammöron.
Skynda att pyssla innan hösten kommer!

PS: Givetvis finns jag även på Instagram. Följ @bergiuscarina så får du veta när bloggen är uppdaterad.

Här började jag min helg

 

Jag kämpar för att årstiderna inte ska smälta samman.

Håller krampaktigt tag om sommaren.

Ett litet tag till.

Och åker till de där världarna

där blommorna fortfarande slår ut.

Här kan man luta sig mot solen.

Promenera förbi rosorna, bara för doftens skull.

Förföras av en kruka.

Och äta den allra godaste lunchen.

Och här smälter jag.

För allt det vackra.

För växter som jag aldrig tittat åt förut. 

Och jag får tvinga mig själv för att inte inleda 

ett förhållande med vaniljgul renfana.

Eftersom jag vet att det aldrig skulle hålla för evigt.

När jag lämnar Zetas trädgård

vinkar chokladblommar och ljusrosa sommarljus "hej då" i vinden.

Då kan jag åka hem och ta helg.