Sidor

onsdag 21 juni 2017

På besök i Viktorias gröna värld


I utkanten av Varberg ligger Viktoria Johanssons fantastiska trädgård. Jag har läst om den vid flera tillfällen men det var någonting alldeles extra att uppleva den.
Viktoria Johansson driver Trip2garden tillsammans med Marie Emilsson och under hela sommaren turas de om att öppna sina trädgårdar. Jag gick i timmar i Maries fina paradis förra sommaren.
Bara växthuset i Viktorias trädgård gör mig knäsvag. Hon har fått det i present av sin man.


Ser ni avenboksgången? Den leder till ytterligare en del av trädgården. Och tänk så snyggt det är med hyllor i trädgården, på huset, på planket. Mer sådant!
Givetvis drömmer jag också numera om en gammal cirkusvagn i min trädgård, inbäddad i klematis.


Jag blev så oerhört inspirerad den här eftermiddagen och det jag främst tog med mig från den här trädgården är att våga ta i. Det kan inte bli för mycket. Gångar kan inte bli för små. Krukorna kan inte bli för många. Rabatter kan inte bli för stora. Det blir bara mer spännande.


Fin onsdag till er!

torsdag 15 juni 2017

I min vita trädgård...



Jag är så glad för min vita trädgård.
För två år sedan bestämde jag att den skulle bli större och det har jag inte ångrat en sekund. Tvärtom. Jag har en benägenhet att gräva om alla mina rabatter minst tre gånger innan jag är nöjd. Den här har jag inte grävt om en enda gång. Förhoppningsvis har jag lärt mig av tidigare misstag. Trots det skymtar det små hål på ett par ställen. I dag, på fjärde semesterdagen, tog mamma, svärmor och jag en sväng till Billbäcks utanför Norrköping. Då passade jag på att köpa ytterligare en kransveronika och två vita stäppsalvia. Först blommar aklejor och löjtnantshjärta i den här rabatten, sedan följer stäppsalvia och axveronika och kransveronika, Föreställningen avslutas med vit rudbeckia. Tänkte pimpa mitt vita fyrverkeri med några vita stora narcisstobak också. Sommarblommor är ju perfekt i väntan på att en del av perennerna ska växa till sig lite mer.
Det blir ett av morgondagens projekt. Jag har tid. Massor av tid. Jag ska ju inte vara tillbaka i nyhetsfabriken förrän kvällarna blir mörka igen.




torsdag 8 juni 2017

Det allra vackrast växthuset

Jag tar alltid den vackraste vägen till Danmark, den via Löddeköpinge och Löddeköpinge plantskola.
Numera drivs den av trädgårdsdesignern Heidi Palmgrens söner.
Heidi Palmgren kom till Sverige i början av 60-talet. Hon hade siktet inställt på att bli kurator men istället blev hon trädgårdsarkitekt och med plantskola.
Vilken himla tur för oss.
Tänk så många trädgårdentusiaster hon inspirerat genom åren.
Och fortfarande inspirerar.


"Det finns inga gröna fingrar. Jag har inga gröna fingrar", säger hon i min bok "Dina drömmars gröna trädgård och fortsätter: "Det enda jag har är ett skitigt pekfinger. Det kör jag ner i jorden. Är det blött så vattnar jag inte".
I samband med att sönerna tog över byggde det sagolika växthuset som står i plantskolan i dag. Växthuset är indelat i tre stora rum.
Ett av rummen går i terracotta, natur och grönt.
 

Det andra rummet går i grönt och svart.
Det finns flera vägar in. En av dem går genom en tunnel av avenbok.
Här finns tusen detaljer att lägga märke till och Skånes vackraste dörr.


Heidi Palmgrens son Jonte Schlenz är både trädgårdsmästare och krukmakare. Det är  han som formger de många fina krukorna som finns här och i andra handelsträdgårdar.


Ledig torsdag i dag.
Nu ska jag ut och gräva ner prydnadskål, rensa ogräs bland lammöronen och tjuva tomatplantorna.

tisdag 30 maj 2017

Livsstilsmässa på Ledreborg


Strax söder om Roskilde i Danmark ligger Ledreborgs slot. Här arrangeras Danmarks största livsstilsmässa varje vår. Jag var där i helgen.
Här kan man gå i timmar, man äter lite, köper en kaffe, doftar på ramslöken i skogen och går några timmar till.
Man vill liksom aldrig att allt det härliga ska ta slut.
Bonderosen är en av mina favoriter.




Jag fick med mig så himla mycket fint. Bland annat två stora lila hortensior som jag ska ha ute, fyra salvia och två passionsblommor. Salvian grävde jag ner i går kväll, intill piprankan i mina två stora svarta lådor på uteplatsen. Härnäst ska jag byta ut ett par gulgröna funkior mot blågröna skönheter.
Ni vet, skaver det i sinnet, så gör det.

tisdag 16 maj 2017

Allt det härliga ligger framför oss


Uterummet har förvandlats till ett växthus så här års. Jag har bland annat sått klockranka, i vitt och lila. Men för att vara på den riktigt säkra sidan köpte jag med mig två fina lila exemplar från handelsträdgården i helgen.


Som jag längtat efter den här synen. Oceaner av sommarblommor! Vi gick länge där inne bland växthusen, kände och klämde, doftade och planerade.


Och så himla läckert med svartöga i rött. Svartöga är en ettårig, snabbväxande klätterväxt. Jag har frösått den i vitt ett tidigare år. Den här är jättefin växt i exempelvis ett armeringsnät på en balkong. Jag har sett att den finns i aprikos också. De klättrande ettåringarna kan också fungera jättebra i väntan på perenner som pipranka och klätterhortensia ska ta fart, vilket kan ta ett par år.


Jag vet att det är för tidigt. Men det gick ju inte att låta bli. Fyra dubbla Million bells fick också följa med hem. De ska jag plantera i balkonglådorna vid uteplatsen på framsidan. De får bo i mitt trädgårdshus så länge och jag håller stenkoll på nattemperaturen.


Tulpanerna håller på att slå ut. Både här och där i trädgården. Min tid kommer. Nu.

onsdag 19 april 2017

Utebad



Linda Hansson (Årstidens bästa) och Maria Andersson (@villasmedsbo) hade skapat en  fantastisk fin balkong på trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar.
Bland spirande grönt och vårlökar hade de placerat ett gammalt zinkbadkar.
Jag är väldigt svag för badkar utomhus. Inte för att jag har krupit ner i ett någon gång.
Men det kommer. 


För ett par år sedan hälsade jag och en jobbarkompis på hos Hanna Hjort i hennes vita trädgård i Sundsvall. Hon hade två gamla hederliga vita badkar i sin trädgård. 
Så himla soft! Badkarsfötterna hade hon dolt med stenar. 


Vem vill liksom inte ha ett utebad i sin trädgård?Så jag åkte hem och drog på mig arbetshandskarna.
Jag lade ut markduk på den tidigare så trista gräsmattan och jag tog tillvara på gruset som låg tillfälligt på annan plats i trädgården. 
Några gamla tegelstenar som jag hittade fungerade utmärkt till kant. Jag tänkte att jag inte skulle göra det så komplicerat. 
Sedan åkte jag till handelsträdgården och köpte vita rosor.
Då blev det komplicerat.
Jag gav dem ny rosjord, jag gullade med dem. Inget hjälpte. I fjol planterade jag istället en vit tålig klätterros här. Något badkar har ännu inte flyttat in. Jag väntar fortfarande på att väggarna ska börja blomma.

För tanken är att man knappt ska ana att det finns någonting här bakom. 
Komposten fick ge vika och istället gjorde jag en ingång till mitt hemliga trädgårdsrum här.
Fast så värst hemligt är det ju inte. 
Inte ännu.